Friday, May 22, 2015

Lita Intet på Harrison OM Braveheart

En frågeställare:

Alla skottar bär tartan, dvs. ett stort stycke rutigt tyg, nertill veckat och draperat som kilt, upptill svept runt kroppen med ett spänne på axeln. Men en historiekunnig person, tyvärr minns jag inte namnet, har sagt att vid denna tid (1300-talet) bar skottarna inte kilt.


Dick Harrison:

Kilten kan spåras i källorna till 1500-talet, inte till medeltiden. Allt tyder på att plagget först skapades under detta sekel, då det utvecklades ur äldre klädesplagg till följd av den större tillgången på ylletyg. Tartanmönstren, som vi känner dem idag, standardiserades först på 1800-talet.


Källa:

Dick Harrisons historieblogg : Hur gammal är kilten?
18 maj 2015 kl 5:05
http://blog.svd.se/historia/2015/05/18/hur-gammal-ar-kilten/


Commentar:

Om klockan var 5 öfver 5 på morgonen, när professionelle historikern uttalade sig, kanske han helt enkelt fått för litet sömn.

Emellertid, han missar att frågeställaren blandat ihop "kilt" med "tartan".

Pix Shark : Braveheart Battlecry
http://pixshark.com/braveheart-battle-cry.htm


Ingen kilt i syne, deremot tartan.

entertainthis! : braveheart
By Jayme Deerwester September 18, 2014 8:25 am
http://entertainthis.usatoday.com/2014/09/18/if-its-not-scottish-its-crp/braveheart/


Ingen kilt, två af fem bära tartan.

Och nu är jag ingen expert på tartanmönster, men det är mycket möjligt att de som bäras i filmen intet äro de som standardiserades i slutet af 1800-talet.

Notera att tartanen i dessa fall intet bärs som en kilt, utan som just det äldre plagget - på engelska "belted plaid" eller fritt öfversatt "toga med bälte".

Sedan ha vi frågan om huru Skottar klädde sig på 1300-talet?

Äldsta UTTRYCKLIGA OMNÄMNANDET af "belted plaid" (som distinctivt plagg) är 1500-tal. Nämligen:

The first clear reference to the belted plaid occurs in the year 1594. In that year, a group of Highlanders from the Western Isles went to Ireland to fight under Red Hugh O'Donnell. Writing about them, Lughaidh noted how they could be distinguished from the Irish soldiers:

"They were recognized among the Irish soldiers by the distinction of their arms and clothing . . . for their exterior dress was mottled cloaks of many colours. . ., their belts were over their loins outside their cloaks."


Tackar, wiki!

Så 1500-tal var intet en bevisligen första belted plaid, utan den första bevisade belted plaid. En vigtig skilnad.

Och dessutom var denna belted plaid ännu ingen kilt.

Much speculation abounds regarding the age of the phillabeg. Most Highland Dress historians feel confidant in putting its origins towards the mid-to-late seventeenth century. Certainly by the early eighteenth century it was in widespread use. People are fond of recounting the story of how Thomas Rawlinson, an Englishman, supposedly “invented” the phillabeg in the first quarter of the eighteenth century. The evidence against this lays in paintings and armorial bearings that depict men in what appear to be phillabegs that pre-date Rawlinson. Most likely the feileadh-beag came about as a natural evolution from the feileadh-mor, and the fashion spread around the Highlands of Scotland over time, with Rawlinson and others helping it along.


Så de FLESTA Höglands-Drägts-Historiker sätta kiltens födelse till 1600-talets mitt med "förtroende"? Det är altså intet documenterat att kilten föddes det eller det året, buren af den eller den mannen?

Man kan intet documentera att det eller det årtiondet ersatte belted plaid med dittils icke-existerande kilt?

Theoretiskt sedt KAN kilten ha burits 1300-tal? Men nu var det intet kiltar utan belted plaids som buros i Braveheart.

Kan det vara möjligt?

Matthew Allen Newsome, tartanmuséet, påstår motsatsen.

Enligt honom buros på medeltiden tunica och mantel, deremot intet belted plaid.

Och huru var det nu med den saken ... jo, det var manteln som blef bredare och dermed fick samlas ihop i bältet, jovisst ... men när?

Helt klart blef tillgången till tyg bättre under 1500-talet. Helt klart har William Wallace intet burit kläder som dessa:



Men det hade å andra sidan heller intet Mel Gibson visat honom som heller.



Notera att MYCKET mindre tyg har brukats.

En mantel, och ett bälte som håller ihop den öfver tunikans neddel.

Factiskt inget som strider mot beskrifningen gifven af Newsome:

If we look at the written accounts of Highland dress during the 1500s, one of the first things that strikes us is the remarkable similarity between the clothing of the Scottish and Irish Gaels. The common dress of the Irish at the time was a large, often pleated shirt called a leine, generally dyed saffron, over which a large mantle was worn, called a brat in Irish.


Men deremot strider det mot hans slutsats:

John Major describes this basic costume in his History of Greater Britain, published in 1521. Describing the men of the Highlands, he writes,

“From the middle of the thigh to the foot they have no covering for the leg, clothing themselves with a mantle instead of an upper garment and a shirt dyed with saffron.”


Jean de Beaugue describes the same sort of clothing in his 1556 account of the campaign of the French auxiliaries in Scotland during the siege of Haddington (1548-9). In describing the Highland men, he writes,

“They wear no clothes except their dyed shirts and a sort of light woolen rug of several colors.”


The “light woolen rug” undoubtedly refers to a mantle of some sort, and the description of it being “several colors” puts one in mind of tartan, though the colors certainly could have been arranged in some other pattern.

Moving forward in the century, we see a detailed description of Highland clothing in the 1578 account of Bishop Lesley, De origine, moribus et rebus gestis Scotorum. It is well worth quoting.

“All, both nobles and common people, wore mantles of one sort (except that the nobles preferred those of several colors). These were long and flowing, but capable of being neatly gathered up at pleasure into folds.”


Let us pause here for a moment. Like the previous account, he mentions mantles of several colors, which again we can possibly imagine as a tartan design. But these mantles were worn “gathered up… into folds.”


OK, Biskop Lesley omnämner att manteln KUNDE samlas ihop i veck.

Ingen före honom tycks ha gjort det.

ALTSÅ måste detta ha saknats 1521 och 1556, när John Major och Jean de Beaugue beskrefvo skotsk drägt. [QED]

Från 1300-talet vågar jag tippa att ingen gifvit en så pass détaillerad skildring af en "brat" att man kan afgöra om Biskop Lesley's beskrifning passar in så långt bak eller intet.

Factum är att beskrifningar som de citerade äro en ny genre i Skottland. Renaissancen hade lett till upptäckten af Pausanias och Strabo och man ville göra liknande reseskildringar.

En medeltida chrönikör skulle aldrig i lifvet ha fått för sig att skrifva så många ord om ett plagg. En medeltida poet skulle ha kunnat bruka ord om ett decorerat plaggs - decorationer.

Men för drägter föredrog man bilder - och jag vet intet om många miniaturer från 1300-tal utge sig för att skildra skotsk drägt.

He continues his description. “Wrapped up in these [mantles] for their only covering, they would sleep comfortably. They had also shaggy rugs, such as the Irish use at present day, some fitted for a journey, others to be placed on a bed. The rest of their garments consisted of a short woolen jacket, with the sleeves open below for the convenience of throwing their darts… They made also of linen very large shirts, with numerous folds and wide sleeves, which flowed abroad loosely to their knees. These, the rich coloured with saffron and others smeared with some grease to preserve them longer clean among the toils and exercises of a camp…”

Here in his description we once more see the typical Irish style saffron shirt. But the “shaggy rugs such as the Irish use” is undoubtedly a description of the brat, meaning the mantles previously described must be something distinctive enough that Bishop Lesley classifies them separately. It would seem that a stylistic divergence is beginning to emerge between the Irish brat and the Scottish plaide around this time.


Tja, men var det nu i Skottland man började göra större plaider? Eller på Irland man gjorde mindre brats? Eller kunde äfven en brat bäras med bälte på Irland med?

Factiskt verkar en belted plaid var Skottlands svar på hvad Irland gjorde med léine:

16th century images of Irish people
By Colm on December 12, 2013 in Archaeology blogs, Short Histories
http://irisharchaeology.ie/2013/12/16th-century-images-of-irish-people/




Underplagget på mannen till höger bärs lika pösigt som öfverplagget när det gäller belted plaid.

Och ingen kan säga huru långt tillbaks i tiden den skilnaden når exact, för från 1400-tal och 1300-tal ha vi inga vare sig renaissance-prosaister eller flamska målare som befattat sig med skottars eller irers plagg.

Huru är det då med idén att på 1200- och 1300-tal skottar och irer skulle ha burit samma plagg som alla andra på medeltiden?

vid denna tid (1300-talet) bar skottarna inte kilt. De var klädda som alla andra, dvs. brokor, hosor och tunika.


Tunican stämmer. Men deremot var den nog snarare en léine än en vanlig tunica. En sådan kunde räcka längre till exempel:



Detta var nu 1547. Men i alla fall. Hade skottar och irländare klätt sig som fransmän och engelsmän och tyskar och svenskar på 1300-talet, hvadan denna ifver att démarquera sig på 1500-talet?

Om deremot 1500-talets skotska och irländska drägter (ngt skiljaktliga) voro arf från äldre tider, skulle ngn historikers intryck af att de voro klädda som "alla andra" ha kunnat komma sig af bristen på uttryckliga källor, plus factum att skottar utomlands dåförtiden knappast tyckte det var coolt att visa sig som skottar genom att bära kilt (eller, eftersom denna troligtvis ännu intet fans) eller en brat buren i belted-plaid-stil (d v s hvad Braveheart-filmen visar) när de befunno sig till exempel i Paris. De togo seden dit de kommo.

Brokor, hosor under tunican? Jodå. När de studerade vid Paris universitet var det säkert så. Och likaså, när de krigade i korståg i österled. Men intet när de kommo hem till Skottland, norr om Lågländerna.

En felkälla till: om en medeltida illustrator till exempelvis en miniatur skulle skildra en skotte, t o m från Högländerna, är det högst osäkert att illuminatorn hade en aning om huru de sågo ut, utom mögligen att rödt hår kunde finnas der, om ens det. En målning från 100-åriga Kriget skildrar romare i färd med att korsfästa Vår Herre som bärande hillebard och rustning anno 1400. Som sagt: Pausanias och Strabo hade ännu intet upplifvats genom Lorenzo Valla.

Med andra ord: man kan intet bevisa att drägten i Braveheart är riktig, men man kan heller intet bevisa den var felaktig. Mel Gibson gjorde sina val, och han tolkade nog Biskop Lesleys ord mer i min än i Newsomes mening.

Dermed inget ondt sagdt om Newsome och tartanmuséet. En samling lenkar, inclusive det citerade fölger under signaturen.

Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
St Julia af Corsica,
Jungfru och Martyr
22-V-2015

Wiki : History of the kilt
http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_kilt


Wiki : Belted plaid
http://en.wikipedia.org/wiki/Belted_plaid


Scottish Tartan Museum : The Early History of the Kilt
http://www.scottishtartans.org/kilt.html


Albanach : the léine
http://www.albanach.org/articles.html?http%3A//www.albanach.org/leine.html


Albanach : The Early History of the Kilt
http://www.albanach.org/articles.html?http%3A//www.albanach.org/kilt.html


Och så vidare, se menuen till venster, till articlarne!

Monday, May 18, 2015

Cecilia Magnusson skyltar falskt!


Hon vill förbjuda gatutiggeri.
...
I texten uppmanar hon att "ett förbud skulle minska risken att fattigdomen permanentas."
...
– Jag hoppas verkligen att det här ger ringar på vattnet och hjälpa de här stackars människorna som är utsatta.*


I alla fall jemfördt med den tid när "Moderaterna" stodo för individuel frihet.

Hon vill helt uppenbart socialisera tiggarne.

Hon skulle lika gerna kunna sätta S efter sitt namn, ur den synpyncten.

En spågumma som vill läsa i tiggares händer hvad som deras framtid har att bära i sitt sköte - äfven de tiggare som intet vilja bli lästa i händerna. S som Socialism - eller S som Slafjagt - vore kanske en bra beteckning för hennes ideologie.

Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
Hl. Vigand af Camerino
18:de Maj 2015

PS, enligt wiki är hon dessutom undersköterska - d v s verkligen ur socialismens prydno, landstingen och sjukvården. Hu.

* Expressen : M-politikern vill förbjuda gatutiggeri
Publicerad 18 maj 2015 10:53
http://www.expressen.se/nyheter/m-politikern-vill-forbjuda-gatutiggeri/

Monday, May 11, 2015

Trösteord till Ida Jackson

På anletsboksmuren till en vän, som är uttalad nazistsympatisör, fann jag detta:

Expressen : Idas upptäckt: Morfar var ledande SS-soldat
Publicerad 10 maj 2015 13:22
http://www.expressen.se/gt/idas-upptackt-morfar-var-ledande-ss-soldat/


Jag delade fölgande ord under hans lenk, börjande med ett citat:

"Det är väldigt svårt att förstå hur min snälla morfar och SS-mannen kunde samexistera, säger Ida Jackson."

Jaha ... EN massaker på 600 judar och alla inblandade äro naturligtvis monster.

Att de ha kunnat provoceras (en samling judar brändes i en lada af polacker efter att de visats ha byster af Lenin) eller göra fel en gång skall kanske anses som extremt?

Jag menar, hennes morfar var ingen direct nära medarbetare till Sauckel!

Skulle skämmas mer öfver att ha slägt bland vissa medicinare bland nysvenskarne. Jag menar, de deltogo - de medicinarne - i hvad sossar gjorde från 35 till 70-tal med delar af Sveriges folk utom svenskar och finnar (och judar).

Hans Georg Lundahl
Nanterre UB
Sct Philip och Jacob
11-V-2015

Wednesday, May 6, 2015

Astrid Lindgren om 2a VK

1) Atheistisk meditation öfver Harmageddon ... · 2) Astrid Lindgren om 2a VK

Astrid Lindgren om tre themata :

1) ”Att inte alla människor förstår, att det måste vara en psykiskt defekt man, som står upp och talar som Hitler”

Förmodligen mobbad för mycket I smyg när han försökte bli målare. Och med judar in konstbranchen och så … typ, vänligt mottagande när målaren helsade på (jo, han var mindre bemedlad vän med en judisk konsthandlare), mindre enthusiastiska när de talade med köpare och andra konstintresserade?

2) ”Den där Mussolini skulle jag ville tale mä”

Ville hon, gjorde Gilbert Keith Chesterton. Se hans bok om Rom. Icke fanatiskt pro-Mussolini, icke fanatiskt anti-Mussolini, men med ett vist förakt mot dennes både critiker och beundrare i England. Kanske han ville ge sin likaledes kände cousin en liten lexa eller gliring, när han skref om Mosley? Men jag vet factiskt intet exact hvad han tyckte om A. K. Chesterton, cousinen.

3) ”Arma mänskor, jag kan inte hjälpa, att jag tycker synd om också de tyska soldaterna, när de får lida så gräsligt, hur mycket jag än avskyr nazismen och alla de våldsdåd, tyskarna gjort i de ockuperade länderna”, skriver hon till exempel i januari 1943 om slaget vid Stalingrad.

Fr a som de flesta soldater ha varit utanför de flesta illdåden. Eller rentaf alla, bortsedt från att möjliggöra dem genom ockupation. Innan jag skref condoleanser till en pansarofficers begrafning, som varit nära Riga och blef apothecare efter kriget, collade jag noga upp att han intet var en af de anklagade för judars deportering.

Nra themata till :

4) "Världens herre - vilddjuret i Uppenbarelseboken - en gång en liten okänd tysk hantverkare, sitt folks upprättare och (enligt min och mångas åsikt) ödeläggare och kulturskymningsmakare - vad ska hans slut bli? Får man en gång anledning att säga: Sic transit gloria mundi?"

Nja, intet riktigt. Han kastades intet i den eviga elden lefvande och vi lefva icke i ett millennium utan död och lidanden.

H 72* 70 2
I 73 140 5
T 84 220 9
L 76 290 15
E 69 350 24
R 82 430+26=456 – lägg till 160 för de små bokstäfverna. Om man vänder om ciffervärdena på ASCII Code (A=90 och Z=65 i st f A=65 och Z=90), får man i stället 474. Och om man sedan tar sex i st f fem små bokstäfver får man i st f 634, tja lägg till 32 för att göra H till h och se sjelf. Men Hitler förbjöd 1940 fracturstilen, der stora H ser ut som en större variant af lilla h.

H 83 80 3
I 82 160 5
T 71 230 6
L 79 300 15
E 86 380 21
R 73 450+24=474 - lägger man till 32 för hvarje normalt liten bokstaf, 5*32=160, blir det bara 634. Och, som sagt, efter 1940 var H tydligt serskildt från h.

Så han var intet vilddjuret, nej.

5) Vid krigsslutet (8 maj 1945) konstaterar hon: "Good old Winston, det är det är egentligen han, som vunnit kriget./.../ Hur ska det kännas för den över 70-årige vitale gubben att kungöra detta för det brittiska imperiet! Han talade som en man i sin fulla kraft, tydligt och klart, och jag tyckte om honom mer än nånsin."

Ack ja, kanske glömde Dresden, februari det året för ögonblicket?

6) "1 januari 1942. Ett nytt år börjar. Jag undrar vad vidstående tre gubbar väntar sig av det nya året. Hitler ser då åtminstone ut som om han hade åtskilliga sömnlösa nätter bakom sig, Churchill ser sorgsen och bekymrad ut, endast Roosevelt verkar amerikanskt förhoppningsfull."

Jo, hon var capabel till medkensla, äfven med Hitler. Med tanke på den sömnbrist jag åsamkats, kan jag bara instämma.

7) [Vid bild 8] "Stackars alla små soldater runt hela jordens ring!" skriver hon och konstaterar att hon hellre själv skulle skjuta sin son Lars än att släppa ut honom i kriget.

Öfverord, hoppas jag. Tyvärr icke säker, eftersom hon tyvärr kom att stå för "activ dödshjelp" alias barmhärtighetsmord.

Läs och se mer:

SvD Kultur** : Astrid Lindgrens egna ord om kriget - Bild 8
http://www.svd.se/kultur/astrid-lindgrens-egna-ord-om-kriget_4536908.svd?sidan=8


Inledningen till bildspelet är också intressant:

När jag gick i skolan fick vi tillsägelse om att inte göra arbeten om Astrid Lindgren. Skriv om vad ni vill, men inte om Astrid Lindgren, förmanades vi. Kanske hade uppsatserna om henne varit för många. Kanske tyckte vår lärare att vi var vuxna nog att lämna sagornas och lägereldarnas tid bakom oss. För verkligheten. Något som hänt på riktigt. Varför inte det alltid gångbara ämnet andra världskriget? En fördjupning om Dagen D? Ett porträtt på Churchill! En redogörelse för tyskarnas Blitzkrieg?***


De orden säga mer än hvad som behöfs om hvarföre svensk skolpligt var en styggelse. Skulle en grekisk pojke anmodad af rhetorn att skrifva en, nja, icke cria utan ett låtsastal, ha anmodats "undvik Homerus!", tror intet jag det. Dessutom : en class kan bara skrifva så många uppsatser som den kan skrifva. Uppsatser om Astrid, allas vår Astrid eller hennes böcker hade icke blifvit flera än classen anmodats till - eller kanske de hade blifvit det i alla fall? Ngn hade kanske skrifvit mer än han ombetts, om han fått skrifva om A. Lindgren? Och blifvit scribent på köpet?

I hvart fall, om lärare i svenska voro sådana i allmänhet att de skulle tröttnat på det emnet (eller de emnena), säger det ngt om deras dåliga smak eller kryperie inför mägtigare folk med dålig smak.

Var en gg kär i en ungerskättad svensklärarinna, hennes föräldrar hade flytt communismen, som gaf sina, f d mina, svenskelever en uppgift om Pippi Långstrump som vuxen. Gillade emnet så mycket att jag skref en sjelf - hon försvarade monarchistiskt Kurrekurredutt-ön mot communistiska revolutionära inkräktare. Och gillade intet riktigt att hon och de andra tillropades "faster ister".

Hans Georg Lundahl
Nanterres UB
St Johannes Apostelns
Martyrium i Rom, innan Patmos°
6-V-2015

* ASCII-Code, egentliga värden se: http://ascii-code.com/, för omvända värden, vik alphabetet och se hvilka bostäfver som svara till hvarandra, A=Z, M=N. Man kan också klippa och lägga ihop A=N, M=Z.

** De mena förstås cultur, men försvenska stafningen. Hörs ändå att det är latin och intet svenska, första stafvelsen är ingen svensk förstafvelse! Camouflaget misslyckadt! Precis som elev är franska, äfven om det skulle stafvas "elef". "All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbari't var en gång fosterländskt" är kanske öfverord, men ...

*** Se: SvD Kultur [=cultur, se ofvan] : En krigsskildring utan motstycke
5 maj 2015
af Erika Hallhagen
http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-krigsskildring-utan-motstycke_4539668.svd


° Romae sancti Joannis, Apostoli et Evangelistae, ante Portam Latinam; qui, ab Epheso, jussu Domitiani, vinctus Romam est perductus, et, judicante Senatu, ante eamdem portam in olei ferventis dolium missus, exivit inde purior et vegetior quam intravit.