Wednesday, September 19, 2012

Angående Sanct Rochus, som Dick Harrison tviflade om

Dick Harrison: Sankt Rochus historia
http://blog.svd.se/historia/2012/09/18/sankt-rochus-historia/


Den artikeln innehöll dessvärre två dumheter som jag commenterade:

Enligt legenden om hans liv, som i likhet med alla helgonlegender måste analyseras med mycket stora nävar salt, utmärkte han sig för fromhet redan som barn, och som vuxen gav han hela föräldraarvet till hemstadens fattiga.


Jag påpekade att det intet var märkligare att ett helgon varit fromt som barn och börjat sin carrière med att ge bort föräldraarfvet än att unge Wolfgang Mozart varit musicalisk som barn eller att unge Thomas Edison varit händig som barn. Ingen vettig menniska ser ngt behof af att taga det med ngn större nypa salt, och det gör jag gifvetvis intet med St Rochus' legend heller.

Så långt legenden, som också anger att Rochus dog år 1327, långt innan pesten (digerdöden) kom till Europa i den så kallade andra pandemin 1347. De sjukdomar han verkligen konfronterade, om vi skall tro på de sjukvårdande inslagen i legenden, kan alltså inte ha varit verklig pest (dvs. orsakad av bakterien Yersinia pestis).


Jag räknade upp tre möjligheter:
  • annat årtal (en theorie som haft vist uppsving om honom, typ att han dött 1377 i st f 1327 (mcccxxvij i st f mccclxxvij);
  • annan diagnos (som Dick nämnde);
  • eller att pest fans sporadiskt före digerdöden, äfven i Europa. Montpellier ligger intet så långt från dåförtiden arabiska Spanien.


Kan tänka en fjerde: att discrepansen först nyligen kommit till internet och att det går att verifiera samstemmighet i den mån jag collar med böcker.

Commentarerna togos bort. Kanske för att jag öfverskridit, med de två, gränsen 500 tecken. Eller kanske för att ngn tyckt det var olämpligt af mig att ifrågasätta tviflets hegemonie angående helgonlegender. Men innan dess besvarades det ena jag sagt, jag delar nu upp en commentar af en Victor_A:

Bl.a. måste medeltida helgonberättelser liksom kungaberättelser tas med mycket salt, eftersom de ofta var klicheer. Dvs. exakt samma levnadsberättelser upprepades för många helgon/kungar/kända personer


Ibland hända exact samma händelseförlopp om och om igen. C S Lewis och Albert Einstein vantrefvos i skolan eller hade båda två i hvart fall nra slags skolsvårigheter. Den ene med sport och umgänge, tils han fick privatlärare och lof att concentrera sig på intressanta ämnen, den andre med matte. Hvilken af dem lånade det draget af hvilken? Eller var det så att "exact samma sak" (skolsvårighet och sednare berömmelse) hände dessa två ggr och ytterligare ett antal, p g a skolpligten? Det är hvad jag tror om detta.

Gustaf Vasas äventyr i Dalarna är typexempel på detta. Exakt samma slags äventyr beskrivs för andra personer i Europa redan under medeltiden.


Om du tänker på Kung Alfred af Wessex vill jag minnas att det just INTET var exact samma berättelse. Om Alfreds dåliga brödbak går igen (hvilket jag intet mins om Wasa) kan det ju bero på att vanligt folk ha en öfverdrifven uppfattning att hvad de klara af skall enhvar kunna klara af. Medan kungligheter och adelsmän väldigt ofta ha brister i just brödbak.

I medeltida krönikor skriver man ofta om militära slag att "blodet stod upp till anklarna". Det är bara en metafor för att det var ett stort slag, inte att man faktiskt vadade i blod.


Metafor, bildrik beskrifning af huru högt det sqvätte eller verkligt vadande, jag har intet collat upp slag med många afhuggna eller spräckta hufvuden, nuförtiden ge ju kulor ofta döden med mindre blod utspridt. I hvilket fall som helst är det intet nödvändigt att antaga att det är en cliché utan factainnehåll.

Så är det också inom bildkonsten. I Kina avbildas filosofen Lao-ze och andra daoistiska vise med en stor avrundad panna, trots att ingen vet hur han såg ut.


Kan vara att hårfästet ganska ofta går uppåt med åldern? Kan vara att stor afrundad panna blef ett af dragen traditionen mindes hos Lao-tse och förväntade af hans efterträdare och dermed verkligen också förelåg hos dem som accepterades som sådana? I hvilket fall som helst är det intet nödvändigt att antaga att det är en cliché utan factainnehåll.

Det är bara ett stelnat uttryck för en viss egenskap man vill förmedla.


Som kanske fans der i factiska förhållanden som öfverensstemma med uttryckets ordalydelse?

-Och samlade man ihop alla reliker av Jesu kors, skulle de nog bilda en hel skog...


Har hört att Jean Calvin påstod detsamma. Nu är du ute i Renaissancens anti-medeltida och anti-catholska träsk. En factoid är ingen hållbar parallel att upprätthålla en princip med.

Under detta inlägg går det att commentera. Jag tar intet bort commentarer p g a längd eller enbart för att jag motsagts. Och om nu händelsevis min svenska stafning retat ngn internet-redacteur, så tar jag både Dahlins och Atterboms stafning och serietidningarnas.

Hans-Georg Lundahl
Médiathèque des Halles
Sainte Émilie Rodat
19-IX-2012

No comments: